Anledningarna till att gå i psykoterapi varierar från person till person, men ofta finns känslor av otillfredsställelse över någon aspekt av livet. Det kan vara så att man börjat ställa svåra frågor om vem man är, varför det inte fungerar i relationer eller i arbetslivet, varför livet känns trist, tungt, meningslöst. Det kan också vara symtom som t.ex. ångest, oro, nedstämdhet, hopplöshet, sömnproblem, stress som leder till att man söker psykoterapi.
Utifrån det psykodynamiska synsättet tänker man att symtom och problem i sig själva är meningsbärande, att de har något viktigt att säga oss. Vidare tänker man att erfarenheter och upplevelser tidigt i livet påverkar hur vi ser på oss själva och omvärlden och hur vi hanterar senare problem som uppstår. Min uppgift i terapin är att lyssna på den berättelse du delar med dig av genom dina ord, dina känslomässiga och dina kroppsliga uttryck och belysa den för dig. Tillsammans hjälps vi åt att förstå och ta hand om dina svåra upplevelser och känslor så att du kan själv styra över ditt liv och inte längre vara styrd av din historia.
Forskning har visat att relationen mellan terapeuten och patienten är den faktor som bidrar mest till förändring och jag lägger stor vikt vid just den aspekten. Vi arbetar tillsammans inom relationens och terapins trygga och respektfulla ramar för att tillsammans göra begripligt varför du mår dåligt och har problem och hur du kan komma vidare. Jag har tystnadsplikt.
Att blicka framåt och bygga vidare på sina styrkor och förmågor är en lika viktig del av den terapeutiska processen som att blicka bakåt för att förstå ursprunget till problemen. Också att lära sig att stanna upp i nuet och våga uppleva de känslor och förnimmelser som finns där, är centralt i terapin. Terapiprocessen rör sig alltså mellan dåtid – nutid – framtid i ett ständigt och återkommande pendlande.